Ni som läste gårdagens inlägg om mina underbara valpköpare, läste också att jag berömde Camilla som utmanar sig själv. Att utmana sig själv och göra saker som man tycker är läskigt och att det är på gränsen till vad man anser att man klarar anser jag är väl värt att berömma.

Jag läste en barnbok för Jonas om den saken. Det handlade om unga älvor som skulle visa sig modiga för att få sina första vingar. Den ena efter den andra unga älvan visade upp det ena våghalsiga tricket efter det andra för älvdrottningen. Så fanns det en liten försiktig älva som inte vågade klättra i träd eller simma på öppet vatten. Så en dag så var det ett litet kryp som kämpade för att inte drunkna ute i vattnet och den lilla älvan såg det och ropade på hjälp, men ingen hörde henne för de var upptagna med sina trick. Så hon kastade sig ut i vattnet och drog upp det lilla krypet, fast hon egentligen var jätterädd. När hon och krypet kom i land så stod älvdrottningen där och tittade. På kvällen skulle ett par nya vingar delas ut - det var den lilla försiktiga älvan som fick dem. För hon hade trottsat sina egna rädslor för att rädda någon annan.

Så tänk på det ni som är ute och tävlar, de som vågar sig ut trotts att de har prestationsångest och andra fasor - de är verkligt modiga! Så att utmana sig själv och göra det som är obehagligt tycker jag är väl värt att berömma. Ja det förringar inte en bra prestation och en vinst, men att gå ut och försöka att trotsa sin rädsla kan många gånger vara minst lika mycket värt eller till och med mer!