Här sitter man då med ett tomt worddokument och funderar på vart det kommer att ta mig idag. Det känns faktist ganska ofta så att bloggtexten liksom har ett eget liv. Jag börjar skriva och har tänkt ut ett ämne, men så när jag sedan läser igenom texten så har det förvandlats och bytt riktning.

Det kanske är det undermedvetna som spökar.

Jag tittade på ett inslag på TV som fick mig att fundera över just det undermedvetna. Ett test hade gjorts på kvinnor som åt P-piller och kvinnor som inte gjorde det. De fick lukta på dofter från män och bestämma vilken som tilltalade dem. De kvinnor som åt P-piller valde till större del män som inte passade ihop med dem vad det gäller genuppsättning. Dvs skulle de försöka skaffa barn med dem så är det troligt att det skulle bli missfall eller inga barn alls. Detta förklarade forskarna med att P-piller skapar en form av gravidtillstånd hos kvinnan och då påverkas luktsinnet för att kvinnan inte behöver leta efter en partner som det hade blivit bra barn med.

Men tänk nu hur många kvinnor har träffat sin partner när de ätit p-piller? Och hur många har sedan försökt att skaffa barn med denna person. Om man sedan vänder på det hur många av de par som finns hade inte blivit om kvinnorna inte hade ätit p-piller? Då hade de kanske inte blivit kära i den partnern. Det var då jag började fundera på om jag åt p-piller när jag träffade Magne. Men nej, det gjorde jag inte. Jonas är ju också en frisk liten krabbat. Men de vänner jag har som haft svårt att skaffa barn, åt de p-piller? Inget jag kommer att fråga dem så där med en gång, men det får mig att fundera på hur kroppen och det undermedvetna egentligen fungerar.

Sedan när då homosexuella träffar sitt livs kärlek? Använder de också sitt luktsinne för att träffa sin partner? Sedan har de svårare att träffa rätt person för just generna för att skaffa barn är ju inte direkt det som skall matcha – eller det kanske är det som ändå gäller? För att hormonellt är den ena mer kvinna och den andre mer man?

Men det är mycket som skall matcha inte bara när man skall träffa en partner utan även när man skaffar vänner eller behåller dem. Undrar om luktsinnet får en att avstå eller att påbörja vänskap. Kan vi undermedvetet lukta oss till om någon är falsk?

Om man då skall titta på djur så tror jag att de använder lukten mycket när de accepterar en partner. Vi lägger oss i mycket vad det gäller hundavel, för att vi har åsikter om vad som är bra för dem eller oss. Men om det är en svår parning och att tiken inte verkar gilla hanen så tror jag faktiskt att vi skall låta bli. För jag tror att hundarna ofta talar om innan att det här inte blir bra, medan vi har investerat så mycket tid och pengar i det hela att vi genomför i alla fall. Men hade vi litat lite mer på djuren så kanske vi hade undvikit en del sorger.

Precis så kanske vi skall lita på våra egna instinkter? Ja detta blir bra, för jag gillar honnom/henne. Men oj vad jag skulle vilja veta lite mer om hur en man egentligen luktar för mitt undermedvetna!

Men kanske det även är här vi skall lita på våra hundar - de som de gillar kanske passar oss? Kanske skall låta hunden testa nästa gång jag vill skaffa nya vänner.