Just nu har jag tagit helg!

Jag har hämtat Jonas från fritis och det var sista dagen med obekväma tider, nästa vecka kommer han att gå full tid.

Jag har gjort en gryta idag. Jag tror att Kajsa Varg hade blivit stolt över mig. Man tager vad man haver. Igår upptäckte vi att köttbitarna vi stekte passade bättre i en en gryta, så med de bitarna som var kvar i frysen har jag i dag skapat en finfin gryta.

Så efter att bitarna tinat så tärnade och stekte jag dem i en järngryta. Jag hackade lök, vitlök, morötter och tomater och kastade i grytan. Sedan hittade jag lite fler frysta grönsaker som åkte i och så på slutet en aubergin som inte skulle vara så fin imorgon som idag. Så i med krossade tomater och så hittade jag lite vitlöksost i kylen och stoppade i det med. Sedan kryddade jag med två buljongtärningar, chilli, curry, cayennepeppar och salt.

Efter att jag låtit det puttra ett tag så smakade jag - oj det var krämigt och gott!

Så nu väntar jag bara på att riset skall koka klart så serveras det mat i det Aldenska härresätet!

Jag har många gånger hört: tänk om den duktiga hunden hade haft en bättre förare eller tänk om den duktiga föraren kunde fått en riktigt bra hund. Umm ja jag har funderat mycket på just detta.

En duktig hund är ju duktig just på grund av sin tränare/förare, de lär ju inte av sig själv. Sedan finns det många många förare som har svårt att klara pressen på tävling. Att klara pressen på tävling är svårt. Jag vet. Jag har en duktig hund och tillsammans har vi kommit långt, men att få till det lilla extra så att man tar cert och får sm-nollor - ja det är inte lätt. Man måste våga förlora för att vinna. Måste kunna ta smällen att det inte alltid går jättebra. Sedan när det blir 5 fel och bästa tiden många många gånger, det är då det börjar bli jättesvårt att klara pressen från sig själv. Jag vet - jag har varit där. Jag har nästan inte tävlat Sussie det sista året, för jag blev så förbaskat trött på att aldrig ha marginalerna på min sida.

Hur vänder man då ett sådan svacka? Jo - träning. För att lyckas på träning gör att man inser att det går - vi kan, vi kommer att klara det! Så träning gör föraren och hunden till ett team. Men sedan måste det till mental träning för att det skall sitta på tävling!

De duktiga förarna då som drar upp halvmessyrer till hundar till höga höjder - finns de? Japp! Det finns rädda hundar, osäkra hundar och hundar som inte har speciellt mycket lust att träna och tävla. Det finns många duktiga förare som genom sin uppfinningsrikedom och målmedvetna träning - tar dessa hundar långt långt! Men vad skulle hända om en sådan förare fick en riktigt bra hund som inte är rädd, osäker och som har föremålsintresse och vilja att jobba? Antingen skulle det gå åt h-vete, har sett det! Då kan föraren koncentrera sig så mycket på att ha fart med den nya hunden efter erfarenheterna med den gamla långsamma, så att den nya bra hunden blir superstressad. Men om det är en riktigt bra förare så ser de individen och anpassar träningen efter den, då blir det bra riktigt bra!